Om kapitalism, globalisering och naivitet

Globalisering bygger på ett dominerande fundament; att sprida det kapitalistiska systemet över jorden. Problemen med kapitalism är kända och många, men systemet rättfärdigas genom att man hänvisar till att det är det enda ”som fungerar”. Alla som tror något annat betraktas som hopplöst naiva.

 

Historiskt har affärer i årtusenden skötts som en del av det mänskliga livet. Syftet med affärerna har varit att underlätta för människor. Man har bytt varor; kött mot ull, smör mot salt och senare bytt varor och tjänster via någon form av pengar. Men det som skedde under industrialismen, och som sedan förstärkts, är synen på det ekonomiska systemet som en separat entitet, losskopplad från människors etiska värld och utanför deras makt. ”Marknaden” som det kallas idag, betraktas som ett slags metafysiskt andeväsen som kräver offer och belönar allt eftersom den känner för det. Alla försöker blidka och förutspå ”marknaden” ibland på samma sätt som skörden förutspåddes av vissa omen i naturen i folktro. Effekten av detta är att marknaden och dess verktyg har slutat tjäna människan och istället är förhållandet det omvända; att människan tjänar marknaden.

 

Den tyske psykologen, sociologen och filosofen Erich Fromm beskriver det som han menar är två skilda förhållningssätt till världen och sig själv i sin klassiska bok ”Att ha eller att vara”. Han menar att en attitydförändring, från att betrakta sig själv som en som bör ta det man kan komma åt till en som fokuserar på att vara närvarande i livet, är vad som krävs av oss för att undgå en undergång. Bokstavligen.

 

Det kapitalistiska systemet bygger, enligt Fromm, på illusionen att livets mening är att konsumera genom att tillfredsställa lustar och på illusionen att det är sunt och rätt att vara egoistisk och rovlysten gentemot andra människor och gentemot naturen. ”Egoistisk” därför att ett ägandeförhållningssätt till världen innebär att andra människor blir konkurrenter där andras prestationer och status mäts mot det egna med förhoppningen om att man ska framstå som den mest framgångsrika. ”Rovlysten” därför att kapitalism bygger på idén att det är rätt att köpa varor och tjänster till så lågt pris som möjligt och sälja det så dyrt som möjligt. Etiska överväganden i kapitalets förvärvande finns ibland med, men är ständigt underordnad ekonomin. Etiken finns med om ekonomin tillåter. Sensmoralen innebär att i kapitalism är den som lyckas lura andra människor mest, och följaktligen få överpris för sin vara eller tjänst och sedan omsätter kapitalet i statusvaror som dyra bilar och stora hus, en lyckad person. Ett gott exempel på en nyttig samhällsmedborgare. Det motsägelsefulla i detta är att man inom alla tre stora religioner menar att girighet och egoism är något som är syndigt. Även utan att tillhöra någon viss tro är egoism och girighet inget som normalt uppfattas som något värdefullt, varken för individ eller för samhälle.

 

Fromm menar inte att det idag finns några andra ekonomiska system att byta till, men att vi och våra makthavare på allvar måste laborera med andra system eftersom det vi har idag uppenbarligen resulterar i stora orättvisor, miljöförstöring och krig som hotar att förstöra allt liv på jorden. Jag menar att Fromm pekar på något viktigt och fundamentalt. Vi måste fortsätta vara kritiska mot rådande normer, mot vår egen attityd till omvärlden och ifrågasätta om det finns andra möjligheter. Att vilja undersöka alternativ till det system som råder idag och marknadsförs genom globalisering är inte att vara naiv, det är att ta ansvar.

 

Mot mitt resonemang finns förstås mycket att invända. Bland annat kan man mena att globalisering inneburit att fattiga människor fått möjlighet att som delar i multinationella företags produktionskedja, kunnat bryta sig ur fattigdom och skaffa sig mat, medicin och utbildning genom den inkomst de getts möjlighet till. Ja, det är sant och jag vill inte göra sken av att verkligheten, våra moraliska system och ekonomiska system är något som går att dela upp i gott och ont på ett oproblematiskt sätt. Det finns många exempel på hur människors liv förbättrats i det kapitalistiska systemet. Men det finns också många exempel på rovdrift, korruption och hänsynslöshet där samma multinationella bolag utsätter människor i djup fattigdom för faror som de inte skulle tillåtas utsätta arbetskraft i I-länder för. Vissa menar att detta är ett rimligt pris att betala. Men vem är det som betalar och till vem går vinsten? Jag är kritisk.

 

Jag menar att människans största tillgång är förmågan att kunna tänka rationell, att ha fantasi och att kunna känna empati. Sammantaget ger det oss stora möjligheter att påbörja den personliga och sociala utveckling som bland annat Fromm menar krävs av oss för att styra in på en väg som är mindre destruktiv och mindre egoistisk än den som det kapitalistiska systemet erbjuder. Att fortsätta konsumera för att stilla ytliga begär fastän vi vet att det inte leder till mer lycka och fastän vi vet att vi konsumerar sönder miljö och relationer, det menar jag, är irrationellt, fantasilöst och icke-empatiskt. Om man håller med mig om att det kännetecknande för en människa är just förmåga till att tänka rationellt, att ha fantasi och kunna känna empati så verkar det som om kapitalismen påverkar oss på ett sätt som leder till att vi inte förvaltar de värdefulla möjligheter en människa bär på och som är specifik för vår art. Det skulle i så fall innebära att globalisering medför en mindre mänsklig planet. Vore inte det synd?

 

Krävs det av oss att vi går åt andra hållet?

Krävs det av oss att vi går åt andra hållet?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: