Om skapande materials undangömda tillvaro och vem som formar vem

Ett illustrerande exempel på hur undanträngt utrymmet för material att skapa med är fick jag när jag spenderade en dag i Paris, målarnas huvudstad, letandes efter en pensel. Jag gick från La Republique i nordöst, ner till centrum via Le Marais utan att hitta någon.  Däremot hittade jag många klädesbutiker, caféer, restauranger, elektronikkedjor, apotek, skönhetsbutiker, underklädesaffärer. Till slut gav jag upp och köpte en sminkpensel som tyvärr inte funkar lika bra som en vanlig men vad gör man. Detta är för mig ett tecken på att gemene man antagligen inte målar så mycket. I så fall skulle det finnas en konstnärsaffär i varje hörn. Eller så skulle penslar och akvarellfärger ingå i standardutbudet på Pressbyrån. Men vad eller vem formar vad eller vem? Är det vi, genom vårt ointresse för penslar, som kväser alla penselaffärers chanser att överleva eller är det tvärtom så att bristen på konstnärsmaterialsaffärer i varje hörn påverkar oss så att vi inte handlar eller ens kommer på tanken att handla en pensel? Vilket kom först? Vad påverkar vad? Penseln eller penselkonsumenten? Är vår penselfattiga miljö en konsekvens av vårt ointresse för penslar eller är vi ointresserade av penslar därför att vi lever i en penselfattig miljö?

Bild

Var är alla penslar?!

Annonser
1 comment
  1. Lillemor eriksson said:

    Detta fick mig att skratta! Jag skrattar sällan för mig själv..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: